Ett av de uttryck min mor ofta fällde.
Tyvärr hann hon aldrig bli särskilt gammal, så hon gruvade sig så att säga, i onödan.
Nu kommer jag på mig med att tänka likadant.
Skillnaden är att jag ju faktiskt uppnått min ålderdom.
Den är här!!
Ändå bävar jag för densamma.
Vilket jävla slöseri med tid kan man tycka.
Dock, eventuell sjukdom och den än mer säkra döden, blir de facto mer reell med tiden.
När så missvården av äldre, i vinstsyfte, beskrivs i media är det inte underligt att man bävar.
Men så ser jag ut genom fönstret och konstaterar att solen skiner och himlen är blå.
Frosten ligger kvar i skuggorna och lyser vit.
Alltså ännu en strålande höstdag!
Själv har jag stigit ur bädden, utan hjälp.
Druckit mitt kaffe och läst dagens blad, i mitt eget hem,
i sällskap av min egen hulde man och make.
Hej kära Kajsa,
SvaraRaderaKloka ord Kajsa! Jag tycker..."Ibland går allting bra och ibland går allting lite mindre bra, sånt är livet"! Njut av varje dag!
kram Marieke
Tack min vän! Vi tänker lika du och jag.
SvaraRaderaKonsten är väl att se det positiva med allt oavsett var man är i livet. Det kan vara svårt eller mindre svårt.
SvaraRaderaKram
Anne
Så sant kära sonhustru.
SvaraRaderaDock, ju äldre man blir desto klarare framstår valet av positivt tänkande, som det mest rationella. Man har liksom inte tid med annat.
Kram i retur!
Man vet ju aldrig hur gammal man blir. Dock får man hoppas att man dör lycklig, nöjd med sitt liv. :)
SvaraRadera