Nyvaken.............

.................fumlar jag på mig mina glasögon och tar mig, halvt medvetslös, ur sängen.

När jag når köket drabbas jag av en skrämmande tanke. 

Jaha, det är så här det är att få hjärnblödning!
Jag ser köket i ett suddigt vågmönster och diskbänken svävar.
Vilken oerhörd lättnad när nästa tanke ersätter den första! 

Läsglasögon!

Så ser köket ut genom mina läsglasögon!
Bara genom att ta fel glas fick jag, ännu en gång, insikt om hur bra jag har det.

Att för egen maskin ta sig upp på egna fungerande ben. 

Att med en, något så när, fungerande hjärna kunna känna tacksamhet över att kunna ta sig upp på egna fungerande ben.

 

Att tycka jag lever ett bra liv är således ingen felaktig slutsats!