tisdag 16 mars 2010

Ett rätt så lustigt....

..... fenomen, som jag funderat kring, är applåder.
Konserthallen eller teatersalongen är fullsatt och slutapplåden brakar loss. I cirka trettio sekunder klappas det i otakt.
Sen plötsligt, som på en given signal, börjar alla klappa i takt.
Som en man! Det slår aldrig fel!
Vad kan detta beror på?
Många gillar ju att i takt som vi ju alla vet.
Kallas visst för marschera.
Inga jämförelser i övrigt, men
att vi förvisso äro flockdjur, kanske förklarar en del.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar